Jordens lugnaste, tystaste, skönaste plats.
Satt länge och tittade ut genom fönstret, drömde mig bort till sommar med nakna fötter, smultron på strån och det lätta paniken när fisken nappat och man inte vågar ta i den.
TIttade i boken som gammelmormor skrev i när hon levde, tittade på det som fortfarande skrivs av oss andra fast hon inte finns.
Doften av stugan, munkholmen. Kan nästa känna den om jag bara blundar, underbara stuga.